We're not here to give up

Haha wow, hade glömt bort att jag ens hade en blogg. Detta är nog heller inte en blogg som många kommer att följa. Eller möjligtvis när jag aktiverar min facebook igen och lägger upp den där, så vem fan vet. Sista inlägget var från dagen då farfar dog, vilket var över 2 år sedan nu, så det är lite svårt att veta var man ska börja egentligen.

Flyttade till Växjö (eller 4 mil utanför staden), augusti 2013, i samband med att jag skulle börja studera. Jag läser filmvetenskap på Linnéuniversitetet, och är inne på min andra termin nu i en fördjupningskurs efter jag läste grundkursen på höstterminen. Skönt att komma bort från Sundsvall som fan, så sjukt less på min 'hemstad', händer inte ett skit och är less på vissa människor där. Så det har varit en aning skönt att bara få bo 80 mil bort.
Däremot ska jag snart hem igen, sjukt att det är maj redan, året har gått så snabbt. Den 6e juni åker jag hem igen, och vet ännu inte hur jag ska bo eller jobba. Ska ringa min chef på måndag tänkte jag...

HMMMM, har nog inget mer vettigt att säga just nu, förutom att Chemical Vocation varit min räddare under någon månad nu. Skäms en aning att det tog mig 3 år att lyssna på deras senaste album bara. Sällan jag gillar exakt alla låtar på ett album, men detta är tammefan klockrent! Lovar.  Album: Write this moment, listen and enjoy people! I'm out.

 

Vila i frid Birger Lindsten, min älskade farfar

Som vanligt kunde jag inte sova inatt så somnade säkert runt 06.00 imorse. Klev upp runt 12.30 i alla fall för jag skulle på stan med marre efter hon slutade jobbet. Vi käkade lite innan vi gick på stan. Väl inne på H&M ringer min storasyster som äntligen kommit hem. Roligt tyckte jag! Visade sig att det inte skulle bli så roligt som jag tänkt mig... Hon säger något i stil med: "Jag är ledsen att behöva komma med dåliga nyheter, men Anki ringde", våran faster med andra ord. Första tanken som slår mig när någon säger något sånt har börjat bli "någon har dött nu"... Jag borde faktiskt ha tänkt på farfar, eftersom han har mått väldigt dåligt, varit in och ut på sjukhus mycket. Men jag tror inte att jag tänkte något speciellt då hon sa det... jag visste bara att jag skulle behöva gå lite längre bort från folket inne på affären. Jag kan inte säga att jag är alldeles förvånad över att han dog, han har mått så himla dåligt. Det jag hatar mest är att jag inte ringde han tidigare... Vi hade ju bara småpratat om att vi skulle hälsa på när Carro väl kom hem. Det som gör mest gör ont just nu är att han var ensam då han dog. Dock gör det mig glad att hans grannar upptäckte att det var lite liv i huset och att han inte eldade den morgonen, och hittade honom.

Min farfar var en oerhört glad människa. Det kändes som att han lika gärna skulle kunnat leva 30 år till. Varje gång man träffade honom var han så pigg och stark för sina 80 år. Men han fick leva ett långt liv. Det är jag glad för i alla fall. Nu slipper han mer sjukhus och får vila, och träffa sin son igen... Jag älskar dig farfar, och du kommer bli så otroligt saknad. Det gör så ont, och det känns så tomt.


Per Birger Lindsten
* 6 maj 1931
† 19 december 2011



Mitt nya liv, bästa liv i hela världen Jocke är bästaste pönkt slut.

Torsdag 101021 jag sitter här med min underbara pojkvän och smuttar på en grogg. Har inte uppdaterat bloggen på länge för min bojke tar upp mycket tid ;) ;) *wink* just nu lever jag drömmen, jag & Jocke har det super i våran lgh och han behandlar mig som en donna! Synd att jag inte är lika snäll som han men han gillar när jag är lite sur tror jag "hoppas" jag ;) hoppas all ni läsare har det bra för det har jag! Puss och ha ett bäst liv! ;) ;D ;D ;D

SPEECHLESS

marres fest slutade med krogen, vilket jag inte ville egentligen. men var nog lika bra, annars hade kvällen säkert
folket var i alla fall jag, marre, sandra, hanna, jens, jocke, elias, sofie, daniel, michaela, peter, michaelas bror och åsa.

älskade att jens var nykter och försökte på sig nån slags "lapdance" på sandra :D fan vad jag garva, det var så jävla fult! (se första bilden)

sexigt jens, sexigt!



zussi bjöd in mig på allstar så vi drog dit en sväng. träffade lite folk!



sedan blev det taxi hem samt max, men inget ätande typ. inte för jockes del i alla fall för han somnade i soffan. jag tog 3 pommes och någon tugga på min hamburgare sedan sov vi. vaknade lite små bakis och nu har jag jobbat 16.15-22.30! bra att man ska vara klar klockan 21 men vi fick en "liten" olje incident samt att diskmaskinen slutade fungera så det fick bli diska för hand /pärna.

blir nog någon film nu eller nåt. ska plocka upp lite skit och försöka komma ihåg att jag måste hänga upp arbetskläderna tills imorgon.
ska jobba 18.30 - 20.30 på SJ imorgon, ska bli intressant :)



we are one

/pärna

jobbade igår 11.15-21.30 med sandra, michaela och sara! vi blev klara typ fem över halv tio. gick väll helt ookkk. sandra började snacka om att hon och marre skulle ut och då blev jag också sugen. dock var man ju tvungen att åka hem och hämta nå andra kläder samt lite alkohol. tur var ju att sandra hade bil! sedan drog vi hem till mig, hämtade massa skit, upp till starre och köpa virke sedan hem till sandra. linn hämtade oss sedan och skjutsade oss ner på stan :) linn ställer upp i alla väder ;D tack snuffs!

var inte ute alltför länge eftersom jag jobbar idag 11.45-21.30 :c
men ikväll har marre fest och jag börjar ju sent imorgon så idag partar vi (;

hade en jävla dröm inatt också ):
var någon som typ skar ut mitt hjärta och jag hade bara en timme på mig att leva (weird, i know)
jag drog till jobbet för att ta farväl av marre och sandra. marre stog i kassan och när jag sa att jag kom för att ta farväl rörde hon inte en sån stor min, hon fick inte gå ifrån kassan heller eftersom hon jobbade :o var narges som körde skiftet. jag ringde jocke men han svarade inte, och eftersom vi hade "bråkat" så ville jag verkligen inte att det var så det skulle sluta. så jag ringde och ringde men inget svar. då var det konstigt nog natt (?! whaevuh) så jag förmodade att han sov och inte hörde telefonen som vanligt. sedan fick jag för mig att han kanske sov hos johnny och jag har inte hans nummer. så frågade jimmy om han kunde öppna internet på jobbet så jag kunde gå in på hitta.se och leta numret! han typ "nä har inte tid" - men vafan jimmy, jag dör om typ 10 minuter, jag vill ringa min pojkvän och säga farväl, SNÄLLA?! så började jag grina som ett as. han typ suckade och öppnade facebook?! där slutade drömmen ett tag för att jag vaknade emellan. sedan fortsatte det och då låg jag på golvet och hade typ en minut kvar. var som en klockade som tickade ner ungefär '-' jag sa (tror jag) "marre, jocke svarade inte så du får hälsa till han att jag älskar han! och mamma ringde jag inte för jag ville verkligen ha ett bra avslut med jocke eftersom vi bråkat så mycket. men mamma vet att jag älskar henne!"
att inte ha ett hjärta kändes likadant som när man får reda på att den man tycker om är tillsammans med en annan och är hur lycklig som helst (de flesta vet säkert hur det känns?!) sticker till i hjärtat eller känns som att det gått itu typ. jag kan faktiskt ana varför jag hade den här drömmen :o

har en annan dröm jag drömmer stup i kvarten och då är det att jag tappar alla tänderna på en dag fast det går ett tag emellan varje, det är fan snuskigt.

aja, orka skriva om drömmar. minns bara att jag kände mig pärna då jag vaknade!
sticka till bussen nu, systemet sedan äta nåt innan jag börjar. är fan ashungrig som vanligt.
adjöss

social siberia

now on a picture before me you fade, and the presskit will call it a social siberia... again.


gårdagen blev inte som tänkt. less på sånt skit faktiskt!
när jag insåg att planerna inte skulle gå som... planerat, kom jag på att robin skrev på facebook att han skulle festa hos pekka och julia. smsade elias och kollade om han kunde fråga om jag kunde komma! cha-ching, jag ringde marre och hon hakade på dit. hon var dock nykter. vi satt vid datorn och bara väntade på att bussen skulle komma. självklart är bussen tidig för en gångsskull så vi missar den /pärna.
ringde linn och hon hämtade upp oss :) självklart ska vägarna i södermalm vara fittigt förvirrande och vi körde säkert runt i över en halvtimme och letade rätt gata. först letade vi "skolhus allén" tack vare att jag sa fel. vi skulle till södra allén :< men vi hittade till slut och alkoholen hade hunnit rinna ur kroppen vid den tidpunkten. var mer folk än jag trodde där; pekka, julia, elias, höga, robin, bunte, anders, max, jocke, rikard, giek, marie, ann, paulina och några andra folk jag inte kan namnet på '-' 



ignorera att jag ser ut som fan på sista bilden :c

trevlig kväll i alla fall, som självklart slutade med irish, tack vare anders. jag och marre var självklart ashungrig så vi köpte en pizza innan vi drog med sista bussen hem. kollade på ett avsnitt av sex and the city och käkade sedan drog hon hem.

vaknade astidigt idag, så har inte sovit alltför mycket. var dags att börja kolla på någon av de tre filmerna jag hyrde så jag satte igång funny people. filmen var skitbra i början men sedan blev den lite halvdryg. helt okej slut i alla fall! dags att städa snart igen och sedan ska jag bort till morsan och mysa lite :>

lämna en kommentar... eller inte, whaeeeeevuh!

can't turn the clock back, i'm sorry dad

tänkte berätta om helgen lite snabbt; den sög.

i fredags var det tänkt att man skulle hitta på något men det sket sig, vilket jag hade kunnat förutse. så man satt hemma och kollade på film själv, inte det roligaste. igår, lördag så skulle vi dra ut i alla fall, och man var hur pepp som helst. hade handlat massa godricka och elias skulle ha fest (äntligen!). jag och marre drog dit runt åtta tiden. elias, pekka, micke, marie, julia, ann, david, oscar, niklas & typ två till - och efter ett tag kom zussi och stefan :) musN drog tidigare för hon skulle träffa sandra och gänget. själv drog vi ner kanske en timme senare mot stan. vi tänkte dra in på allstar men det var ju världens jävla fittkö där. stog kanske 25-30 minuter tills han säger "ni längst bak kanske kommer få vänta en timme eller två för det är fullt", vi stog ju rätt långt fram i kön då så vi väntade ett tag. sedan kläcker han ur sig att man bara kan betala kontant. vafan? orka säga det 30 minuter senare liksom. var bara att dra på irish för vi var kissnödiga som några jävla as. men jag ville inte riktigt vara på irish hela kvällen och inte zussi eller stefan heller så vi bestämde oss för att prova med casinot för dit hade typ alla dragit. där kom dock inte stefan in så hela kvällen sket sig i princip. tänkte ju dra detta snabbt men det blev ett par rader ser jag.

såg statusen på systers facebook på en bra text. självklart var det darins bidrag i melodifestivalen;

you’re out of my life, it cuts me like a knife, im wounded and it hurts, it hurts, it hurts
since I can’t tell you, you’re out of my life, but did you have to die?
and now it’s too late, too late, too late to say i’m sorry




har fastnat för christians låt också (igen). kan inte sluta lyssna på den. min rubrik är tagen därifrån om någon hade undrat.
och kan inte låta bli att INTE rysa på det sista han sjunger... nåväl, jobb imorgon - natti!

10/02/13 - vila i frid Agron Salihi <3

har ju tänkt att skaffa en ny blogg sedan länge men det har ju aldrig gått framåt riktigt.
sedan väntar jag på att sofie ska fixa en header åt mig :)

det som har hänt på senaste är en av de tragiska sakerna som hänt mig i alla fall. en nära vän samt arbetskamrat dog den 13 februari. och det kom som världens chock, och jag kommer aldrig glömma den dagen jag fick veta...

...vaknade upp smått bakis på alla hjärtans dag och satte mig vid datorn. en stund senare fick jag ett samtal från min bäste vän. hon var helt förstörd... hon sa; "de ringde från jobbet nyss..." min första tanke var; "men nej, nu har hon fått sparken" (dumt kanske att få sparken via telefon men) sedan hör jag henne säga "Agron har dött". det kändes som att tiden stannade till, samma med mitt hjärta. det var liksom, vad fan säger du för nånting? nej, det är inte sant! han hade spelat fotboll när han sedan inte hade orkat längre så han tänkte gå och sätta sig på sidan av för att ta det lugnt. då hade han bara kollapsat ihop. innan ambulansen kom var han redan borta. och nu har vi alla gått igenom en väldigt jobbig vecka. på söndagen då alla fick veta det åkte de flesta till jobbet för att stötta varandra. marre kom till mig och sandra hämtade upp mig, marre och hanna för att sedan fara bort till mcdonalds. just på bilfärden grät jag ingenting, men då man öppnar dörren och ser en ledsen linn bröt man ihop själv. alla brustna hjärtan fick nog alla att bryta ihop inombords. jag gick bort till personalrummet och där stog ett tänt ljus och en bild på vår käre arbetskamrat. lina var där samt ali. sedan ser man inte killar gråta så ofta heller så då man såg markus mådde man ännu sämre. var skönt att träffa lina också eftersom det inte är ofta nu för tiden, tragiskt är ju att det ska vara på en sådan dag :/ de som jobbade togs över av birsta eller om det var SJ:s personal, och det tackar vi dem för! efter ett tag åkte vi hem till Agrons familj, och det var otroligt skönt på ett sätt. att få träffa hans släkt och familj som man aldrig fått göra, sedan har man aldrig sett hur Agron bodde. jag tyckte så synd om hans äldsta dotter, då hon bröt ihop då hon pratade med jag gissar på en släkting i telefon, så var jag nära tårar själv. dock kändes det som att man måste samla ihop sig lite. var med marre på kvällen och såg film, vilket var skönt. försöka tänka på annat. fick dock ett samtal från pablo senare. vilket uppskattades mer än vad han anar. han ville veta hur vi mådde och att vi skulle minnas de bästa studerna vi har haft med Agron.
för mig är det svårast då folk visar sympati för då gråter jag direkt. men det var skönt!

på onsdagen skulle vi ta ett sista farväl. kvinnor får inte gå på begravning förrens tre dagar senare enligt islam så vi fick ta farväl hemma hos honom istället. mellan söndagen och onsdagen har jag bara tänkt "gud, vad jag skulle vilja träffa och se Agron en sista gång", och även om jag visste det skulle bli svårt att se honom bara ligga helt stilla så var det hur skönt och underbart som helst. hade ju helst velat gå fram och säga ett par sista ord men det var alltför mycket familj, släkt och vänner där. efter vi varit i vardagsrummet och sett honom gick vi in till ett annat rum, hela donken gänget. vi satt tyst i säkert fem minuter innan någon sa någonting. efteråt åkte alla till christer. jag åkte hem dock, var tvungen att försöka sova. det gick inte. och det var så otroligt skönt att världens bästa kom och höll om mig då det kändes som man skulle gå itu...

Agron Salihi var jobbets solstråle och han är i mina tankar varje dag, och det har varit så svårt att jobba utan honom, svårare än folk anar, tror jag. jag väntar bara på att jag ska vakna upp och allt detta ska vara en hemsk mardröm. 1,5 vecka innan Agron försvann ur våra liv fyllde jag år. och jag minns att han ville ge mig en kram, och jag sa; "du får vänta tills jag kommer in"... men han fick aldrig en kram, vilket jag ångrar så in i helvete. jag hade en dröm om honom för någon dag sedan och det var den bästa drömmen jag kunde ha. jag kom in på jobbet och han stog i köket med jimmys mössa på sig (don't know why) när jag gick in genom dörren var mössan borta och han gav mig världens största kram och höll om mig länge. sedan gav han mig sedan en puss på pannan. vi visste alla att han var död, men han kom för att ta ett sista farväl. han började backa lite, sträckte upp handen och sa "vi ses" när han gick mot omklädningsrummet tonade han liksom ut...

jag har inte förstått att han är borta än. det är liksom Agron vi snackar om här, han var en kämpe! ställde upp på alla och gav alltid det lilla extra. det är ett extremt tomrum efter honom. men han ska veta att han är så saknad så det finns inte och att han alltid kommer finnas i våra hjärtan.


Vila i frid Agron, vi ses nåndag <3


Om

Min profilbild

cehå

RSS 2.0