christienuh

Som vanligt kunde jag inte sova inatt så somnade säkert runt 06.00 imorse. Klev upp runt 12.30 i alla fall för jag skulle på stan med marre efter hon slutade jobbet. Vi käkade lite innan vi gick på stan. Väl inne på H&M ringer min storasyster som äntligen kommit hem. Roligt tyckte jag! Visade sig att det inte skulle bli så roligt som jag tänkt mig... Hon säger något i stil med: "Jag är ledsen att behöva komma med dåliga nyheter, men Anki ringde", våran faster med andra ord. Första tanken som slår mig när någon säger något sånt har börjat bli "någon har dött nu"... Jag borde faktiskt ha tänkt på farfar, eftersom han har mått väldigt dåligt, varit in och ut på sjukhus mycket. Men jag tror inte att jag tänkte något speciellt då hon sa det... jag visste bara att jag skulle behöva gå lite längre bort från folket inne på affären. Jag kan inte säga att jag är alldeles förvånad över att han dog, han har mått så himla dåligt. Det jag hatar mest är att jag inte ringde han tidigare... Vi hade ju bara småpratat om att vi skulle hälsa på när Carro väl kom hem. Det som gör mest gör ont just nu är att han var ensam då han dog. Dock gör det mig glad att hans grannar upptäckte att det var lite liv i huset och att han inte eldade den morgonen, och hittade honom.

Min farfar var en oerhört glad människa. Det kändes som att han lika gärna skulle kunnat leva 30 år till. Varje gång man träffade honom var han så pigg och stark för sina 80 år. Men han fick leva ett långt liv. Det är jag glad för i alla fall. Nu slipper han mer sjukhus och får vila, och träffa sin son igen... Jag älskar dig farfar, och du kommer bli så otroligt saknad. Det gör så ont, och det känns så tomt.

Per Birger Lindsten
* 6 maj 1931
† 19 december 2011